onsdag 22 december 2010

Julstök och bakbök

Det är på håret. Men vi hinner. Vi har ännu en dag på oss att förbereda den första Julaftonen som skall äga rum i vårat eget hem. Det är mycket spännande och det känns stort på något sätt. Det är i vårat hem som, den tjugofjärde december, julkänslan kommer infinna sig när allt är pyntat, städat, bakat, lagat och möblerat.
  De två senaste veckorna har jag systematiskt städat och dammat, möblerat och planerat.
  I köket har Sofie raljerat med ballongvispen och rostfria bunkar. Jag tror att magi har skapats. 
  
Vi blev tillfrågade för inte så längesedan om vi inte kunde ha Julafton hemma hos oss i år. Och det ville vi ju förstås väldigt gärna. Och vi som hade en ganska spartanskt pyntad boning. Det fick det genast bli ändring på! 
  Fram med allt oanvänt glitter, upp med färgglada kulor och en stilla bön får lov att frammanas att Goomba kanske glömmer det ack så lockande, glittrande snöret som hänger runt spegeln i hallen. Han såg ut som en animekatt på amfetamin när jag pyntade.

STOPPA PRESSARNA!!!
  Jag var just ute i köket och smakade... Magi HAR skapats.

  Nu är det Jul igen. Med allt vad det innebär. Nu åker vi!
  



GOD JUL mina vänner där ute i den galna kylan!

måndag 13 december 2010

Luciamorgon

Det här var inte så tokigt. En kopp kaffe, en grön filt och en mysig Marley på benen... Där gick gränsen tyckte hon nu när jag skulle krångla till det och skriva på datorn så hon hoppade in under bordet. Aha, där låg hennes favoritleksak också. En liten, trasig råtta.
  Nåja det är rätt fint ändå. Granen är tänd och likaså snöflingan i fönstret och Luciafirandet är i full gång på tv. Lennart jäkhel berättar emellan sångerna om vem Lucia var och varför vi firar och så vidare. Han har några rätt.
  Visste ni att, något jag tvivlar Lennart vet, Lucia i Italien kommer med presenter till snälla barn. Det är ju helt i sin ordning och är väl inte ovanligt. Lite som Jultomten, Påskharen och Julbocken. Men till elaka barn ger hon kolbitar. Tuff tant. Och sen allt med att inte flyttas av oxar, klara sig oskadd från brinnande bål och den självförvållande förlusten utav ögonen... Hon hade det inte lätt.
 
  Jaha... Nu sjunger Darin på Luciamorgon. Vad i helvete. Men fy fan... Hur ser han ut. Vad trött jag blev att känna mig i kroppen. Här har man tänkt att det skulle vara lite gemytligt att sitta i mörkret och bli inspirerad och så kommer det där kommersialiserade spektaklet och producerar tumörer i hjärnan på mig.

  Nu är han borta men det smutsiga känslan dröjer sig kvar. Jävla Darin.


torsdag 9 december 2010

The Walking Dead



Zombies som tv-serie! Fantastisk idé! The walking dead är dessutom riktigt bra och jag tror att om serien blir stor nog och kan fortsätta, kanske inte en evighet (akta sig för Lost), så åtminstone ett bra tag framöver så blir det här bättre än en zombiefilm på vissa plan. I en film får du till exempel nästan aldrig svar på någonting utan det blir mest en- och en halvtimmes försök till överlevnad och sen slutar det oftast med att allt går åt helvete i alla fall.
  I en serie som sänds vecka efter vecka kan vi, med lite tur och bra manusförfattare, lära känna och bry oss om karaktärerna. Förhoppningsvis kommer fler svar än vad som är brukligt i filmerna och så är det viktigt att det görs på rätt sätt så att det inte blir tråkigt. En del av det som är spännande med epidemifilmer är ju att man inte riktigt vet var det började och hur man ska klara av det. Men det är ju gjort så många gånger så nu är det god tid för en riktigt bra serie.
  För ett år sedan kom det en serie från England tror jag, som hette Dead set men den verkar inte slagit så hårt och fick lägga ner efter fem avsnitt. Det händer antagligen inte med Walking dead för den känns lite för påkostad och uppbyggnaden samt stilen smakar snyggt som Heroes och doftar klipphängare som Lost och effekterna är så bra det kan bli på tv.
  The walking dead är baserad på en amerikansk serietidning med samma namn och nu ska jag undersöka hur mycket det kan kosta för att skeppa hem ett antal till svedala.



Livet i allmänhet - Döden i synnerhet 

God morgon

Idag blev det lite sovmorgon. Kvart över åtta vaknade jag av mig själv för både Goomba och Marley låg i sängen och gosade istället för att göra en massa störande saker för att tvinga upp mig. Det var lite synd för jag missade de där mörka, sköna timmarna men jag tar dem imorgon.
  I dag ska jag hämta unge herr J vid skolan så vi kan hitta på något kul. Undrar om det är helt omöjligt att göra en snögubbe? Vi får testa.
  Men först! Mer kaffe och några, beklagligt, överkokta ägg.

Goomba

Marley

tisdag 7 december 2010

Goombarai!

Skön morgon idag igen. Det är väldigt trivsamt att vara vaken så här tidigt och inte göra något särskilt.
  Goomba kände att det var lite tyst och tråkigt för, vad jag gissar, två-tre timmar sedan och bestämde sig för att råda bot på sitt uttråkade tillstånd genom att hitta ett antal plastförpackningar, ni vet sådan där plast som brukar omfamna nya DVD-filmer, och gemytligt sitta och prassla med dem under sängen. Ett otroligt störande ljud om man planerar att sova, så vi fick helt sonika jaga rätt på de helvetiska plastprodukterna till kattens förvåning. Han undrade förmodligen vad vi gjorde uppe då. Goomba sörjer sina prasselprylar ungefär så lång tid det tar för mig och Sofie att nästan somna om igen. Då finner han sin leksaksmus som låter som en maracas... Toppen.
  Nåja, ingen större skada skedd. Alla är vakna och jag känner mig nöjd och glad över att ha hunnit läst lite i Torey Haydens "Spökflickan", mätt i sovrummet inför en ommöblering och fått igång en kanna kaffe innan klockan ens slagit sju på morgonkvisten. Det hör inte till vanligheten.
  Idag ska det bli helt tomt på golvet i sovrummet.

Bus, bus och åter bus.

måndag 6 december 2010

Morgonstund med kaffe och trötta katter

För en timme sedan åkte Sofie-san till Örebro för att inleda första dagen på en utbildning som hon börjat. Då passade jag på att brygga en kanna kaffe och tända granen. En mycket bra idé. 
  Katterna ligger bredvid mig och sover vilket är väldigt uppskattat. Allt känns per automatik lite sömnigare och mjukt när det finns ett par katter som snarkar i närheten.  
  Jag kikar på nyhetsmorgon för att se om det hänt något spännande i världen. Arne Hegerfors talar om någon skidåkare så det verkar bli svalt på den fronten.
  Frukost bör skapas åt min hungriga vargamage. Det lutar åt äggröra och bacon men först en till kopp kaffe och lite morgongymnastik.

fredag 3 december 2010

Frostbiten Fredag

Jag börjar med att säga, som så oändligt många andra medborgare, rackarns vad kallt och snöigt det är!
  Originaliteten flödar. Ni har säkert hört det tusen gånger redan. Men jag säger det för att jag gillar vädret just nu. Min garderob är så varm och skön på vintrarna så det är ett uppskattat inslag med kyla så länge det inte är slask.
  Igår var jag och unge Herr J ute och grillade korv i femton minusgrader till exempel. Det var en utmaning värdig överlevaren Bear Grylls, att få igång elden. Men vilken glädje och stolthet som infann sig när vi en halvtimma senare lyckades och kunde njuta av den varma brasan med en varsin korv i händerna.

I dag ska smutstvätten reduceras och senare i eftermiddag blir det en session i replokalen tillsammans med General och sedan blir det lite Idol. Jag håller stenhårt på Jay Smith.

En gammal bild. När håret gick långt ner på ryggen i sann hårdrocksanda.

tisdag 30 november 2010

Ulvar i fårakläder

  Jag tänker i allra största mån hålla denna sida partipolitiskt oberoende så att alla ska kunna läsa utan att bli förargade på grund av politik, det finns det andra forum för. Men detta inlägg får smyga runt lite i politikens upplysta korridorer.
  Jag är suppleant i kommunfullmäktige här i Ljusnarsberg och jag och ett antal av mina partikamrater, Sofie var en av dem, fick möjligheten att åka till Västerås på kommun- och landstingsdagarna för att lära oss om allt möjligt och lyssna på riktigt bra talare. Detta pågick i dagarna två och det skulle bjudas på mat under denna tillställning. I brist på bättre ord får jag kalla det för mat och för vissa människor är detta vad som skall in i munnen på daglig basis. Partiet jag representerar är Miljöpartiet och människorna jag refererar till är mina nationella partikamrater... Veganer och vegetarianer. För att vara diplomatisk och försöka hålla ryggen någorlunda fri, inför det jag kommer att skriva, måste jag säga att jag tycker att folk ska få äta och göra vad de vill.
  När vi skulle anmäla oss fick vi ett val. Till middag. Vegan eller fisk.
  Det är såklart inget fel på fisk och är det en lax så är det ju helt i sin ordning. Om man lindar in den i bacon.
  Så vi väljer fisk.
  Vi är sjuhundrafemtio personer på denna lilla kongress och jag skulle kunna sätta en slant på att minst femhundra av dem är veganer/vegetarianer för när lunchen skall serveras så är det inget man får välja. Vi serveras ett litet spett med något oidentifierbart tillsammans med en bulgursallad. Tilläggas ska väl att varken jag eller Sofie äter kolhydrater, vilket ungefär är det enda veganer äter.
  Det slår mig att jag kommer svälta ihjäl och jag viskar till Sofie "Vi är ju för fan vargar bland en massa får, vargar i fårakläder". Vi fnissar lite åt det och jag antar att jag måste testa detta lilla spett, det ser ända rätt så aptitretande ut. Som små friterade... pungkulor. Mums. Jag smakar en friterad pungkula och blir uppriktigt förvånad över den otroliga sensation som sker i min mun. Det är det absolut värsta jag ätit i mitt liv. Och då har jag testat oändligt mycket och är inte särskilt kräsen men jag kände att jag ville kasta tallriken i huvudet på den fruktansvärt otrevlige servitören.
  Vi gick raskt till ett fik där vi kunde äta en duglig sallad med skaldjur.

  När kvällen kom och det sista seminariet var klart, som var riktigt bra och fick stora applåder, så var det då dags för middagen: Fisk. Det var inte lax. Och absolut inte bacon. Men först skulle det serveras clam chowder till förrätt. Inte så dumt, tänkte jag. Det är en liten soppa som jag har hört skulle vara riktigt god. Det var väldigt synd att inte kockarna också hade fått den informationen. En sked av den tvättmedelsmakande substansen fick räcka och vi började således vänta på huvudrätten med låga förhoppningar, de här killarna och tjejerna kan nog ställa till det med ett par fiskpinnar.
  Ut kommer den vitaste fisk jag sett tillsammans med en tomatsalsa och potatiskaka, serverad av den svårslaget otrevligaste servitör jag mött. Natta som också var med, är stadigt gravid och hon var lite nyfiken på var fisken kom ifrån i och med att man som gravid kanske inte ska äta alla fiskar. Så jag frågade och fick till svar "Hur ska jag veta det" och ett hånleenden. Jag frågade en gång till och tänkte att han kanske kunde fråga köket men det blev samma svar och sen försvann han. Toppen.
  Natta ringde hem till sin man som fick kolla upp på internet hur det stod till med fisken, som var kolja, och den var inte farlig att förtäras. Till min förvåning var den god och mycket bra tillagad och den åkte fort ner i magen som var väldigt tom vid det här laget. Problemet är att jag baserar min kost på fett och proteiner och den lilla fiskbiten kunde bara tillgodose det ena av de två. Så kvällsmaten på hotellet fick bestå av ölkorv och små ostar.
  Morgondagen räddades av hotellfrukosten som inte blivit "veganiserad". Bacon. Ägg. Hemmagjord pastej.
  Liv och energi for genom kroppen och dagens seminarier gick som en dans och ett rejält tal av Maria Wetterstrand avslutade en riktigt bra helg (Förutom maten och servitören) men hemresan var välkommen.

  Vi är vargar och lejon. Inte får och kaniner. Men alla ska få rätten att välja vad de vill äta. Jag vill inte verka bitter men jag fick inte välja kött...



Svälten är sedan länge över

  Första sakerna först.
  Jag ber ödmjukt om ursäkt för den långa frånvaron. En smäll på de virtuella fingrarna är vad jag förtjänar. Men räds icke kära medmänniskor, jag tar en en gång till orda och jag börjar helt naturligt där jag slutade senast.
  Och vart var det? Jo, vid första riktiga måltiden som bestod av fett och proteiner. Nu, ett tag senare och ett fortsatt intag av mat som skulle passa vilken varg- eller lejonmage som helst kan jag gladeligen presentera lite resultat. Det blir nog de enda resultaten om det på Stalking The Dead eftersom jag har jobbat med Sofie, på den gemensamma sidan om just sådana saker. (Hör av er om ni är intresserade av adressen). Men jag lovade ändå att skriva siffrorna om hur det fortskred.

Då: 115 kg.
Nu: 109 kg.

Då: 125 cm runt magen.
Nu: 120 cm runt magen.

Då: 111 cm runt midjan.
Nu: 107 cm runt midjan.

Då: 143 cm runt bröstet.
Nu: 120 cm runt bröstet!

Jag är mycket, mycket nöjd. För jag vet att detta kommer att fortsätta tills jag blir precis så i kroppen som jag önskar och under tiden mår jag bara bättre och bättre.


Det slutgiltiga målet?
Ett verktyg för den gamla skolans tvättstugor!

söndag 14 november 2010

En studie i hunger: Dag 7

Det blev bara sex dagar av fördömda soppor och shakes. Det blev omöjligt för mig att få i mig substansen. Det är lite synd men på samma gång oändligt skönt. Jag åt mitt första riktiga mål mat igår kväll som fick bli en omelett med ypperligt välsmakande ingredienser. Viktminskningen blev ändå fem kilo och det är en bra början. För detta är inte slutet för superkurernas tid. Jag och Sofie ska testa att inte äta kolhydrater. LCHF, är det något som känns igen? Jag tänker inte skriva mycket om det här. För det ändamålet har jag och Sofie slagit ihop våra kontor och skapat en gemensam blogg om vår mat, hälsa och liknande.





Torbjörn komde förbi...
Han såg god ut...
Jag ätade honom...
Han var god...

torsdag 11 november 2010

En studie i hunger: Dag 4

  Fyra dagar... Det känns som en evighet. I huvudet har säkert hundra smakfulla och lockande recept rusat omkring under dessa dagar av hård diet. Hjärnan och smaklökarna skriker efter riktig föda. Och vilken fest det blir när första måltiden ska intagas. Men tills dess blir det en till fördömd soppa.
  Idag gick jag och hämtade Mr J vid skolan och den unge herrn behövde ett mål mat under vistelsen hos mig denna eftermiddag. Tankar om att laga mat fick läggas på hyllan i ren självbevarelsedrift så vi gick till ICA och köpte en liten micropizza. Just som vi kom fram till porten på huset så fick jag ett sms som berättade att jag hade ett paket att hämta ut på ICA som vi precis hade varit vid. Jag kände mig aningen missnöjd eftersom jag specifikt hade begärt att mitt fina paket skulle levereras till dörren. Men det var inte hela världen. Motion är bra och efter att ha spelat lite tvspel och en omgång kort så gick jag och Sofie, efter att vi lämnat Mr J, för att hämta paketet.
  En stor låda fylld med makaber lekfullhet. Filmen Day of dead (Både originalet och nyinspelningen) och Dead Rising 2!
  Jag har sett ett fenomen på Youtube där nördarnas konungar och drottningar lägger upp filmer när de öppnar den här typen av produkter så jag bestämde mig för att också göra en sådan. Synd bara att det blev en dag under dieten så att hjärnan och munnen inte vill kommunicera fullt ut. Sofie drog dock igång kameran och vi gjorde en liten filmbit som kommer upp här. Förmodligen imorgon.


onsdag 10 november 2010

En studie i hunger: Dag 3

  Nu är den tredje dagen av hunger påbörjad. Frukosten bestod av en shake med vaniljsmak. Det är en utav de godare smakerna enligt mig. Men magen kurrar i ett jämt tempo. Det kan den få göra hur mycket den vill, nu är det jag som bestämmer. Till lunch skulle jag vilja äta en kycklingsoppa
  Igår bestämde jag mig för att pigga upp denna självförvållade fasta med... (trumvirvel)... Dead Rising 2 - Outbreak Edition! Den ligger nu på posten på väg till sin nya husbonde och förväntas anlända imorgon. 
  Nu väntar en dusch och sedan en uppfriskande promenad på de numera snötäckta gatorna  med min älskade Sofie-san.

  För att motivera mig själv ännu mer ska jag berätta i siffror hur stor jag är nu och uppdatera om en vecka och se skillnaden. 

Vikt: 115 kg
Midja: 111 cm
Mage, runt navel: 125 cm
Bröst: 143 cm


måndag 8 november 2010

En studie i hunger: Dag 1

Jag och Sofie har påbörjat Cambridgekuren. Ett krig mot övervikten har inletts. Shakes, soppor och en grötliknande substans är våra vapen. Våra hjärnor och psyken får figurera slagfält.
  Imorgon kommer jag att skriva alla mina siffror på denna sida för allmänheten att beskåda och förhoppningsvis se trivsamma resultat.

Happy Halloween

  I lördags var det fest. Det kändes igår. Men det var det värt. Jag är fantastiskt nöjd med min sminkning, och alla andras med för den delen. Jag var levande död. En blodig, hjärndöd och dansande zombie! När jag tänker efter så höll jag mig i karaktär långt in på söndagen (inget dansande dock) på grund av den imponerande mängd alkohol som lyckades hitta in i min kropp. 
  Gårdagen fick gå i födans tecken. Det var nämligen den sista dagen jag och Sofie åt mat på ett tag framöver. 
  

 Jag fick inte äta upp mina vänner så då fick det bli popcorn... of the dead

fredag 5 november 2010

Film rakt in i PS3

  Vad är nu detta!? Levererar dom kultur rakt in i min maskin? Utan att blinka? 
  Det var inte dåligt. Jag har hört legenderna om hur de amerikanska användarna av Playstation Network, redan för länge sedan fick möjligheten att ladda ner en tjänst som innebar att man kunde streama filmer och på ett ögonblick få se sina hjältar uppenbara sig på tvskärmen.
  Nu har den tjänsten alltså funnit sin väg till det teknologihandikappade världsdelen Europa. Men vi är vana. Så har det alltid varit. Vi är alltid sist när Japanerna sitter och myser med de senaste tvspelen och sen får Amerika sin del av kakan och till slut (om vi har tur) får vi bleka svenskar gotta i oss de digitala smulorna. Men ibland kommer det man väntar på och ikväll hade jag äran att se den första versionen av "Alice i underlandet" anno 1903. Nittonhundratre... Smaka på årtalet. Det är över hundra år sedan. 
  Den är underligt nog inte så olik Tim Burtons tappning förutom att den från 1903 är tio minuter lång och Chessur/Cheshire spelas i den äldre av en riktig katt.

  



  

 

   Sedan ska jag se en Sydkoreansk skräckfilm från 70-talet som erbjuds på den fina tjänsten.

tisdag 2 november 2010

Grå Tisdag

Vilken skadeskjuten, haltande och blödande Tisdag.
  Det är oändligt grått ute och i luften ligger fukten kall och ogästvänlig. Jag inbillar mig att det är så här en riktigt dålig dag i Polen ser ut. Det är tyst, allt står stilla. En enda långsam bil har åkt förbi fönstret och husen är döda. Inga ljus eller ens någon katt som rör sig i ett fönster. Våra katter tycks också vara påverkade av det ruggiga vädret på utsidan och verkar inte vilja göra några hyss alls idag.
  Jag munnar på en kopp kaffe och smakar på några pepparkakor under tiden jag tittar ut över den postapokalyptiska scenen utanför köksfönstret. 
  Vad ska det bli av denna Tisdag...
  


torsdag 28 oktober 2010

Red Dead Redemption: Undead Nightmare

Men se där! En sådan utomordentligt trevlig nyhet!
  När jag för ett par timmar sedan skulle se vilka nya tillägg, demon och produkter som  hade hittat in på den virtuella marnadsplatsen Playstation store så blev jag glatt överaskad av Undead Nightmare. Detta är alltså en expansion till det mycket beroendeframkallande sandlådespelet  Red dead redemption, som introducerar mängder och åter mänder av zombies i Red deads annars så levande vilda västern.
Jag har bara hunnit med några uppdrag men detta blir med all säkerhet en mycket angenäm upplevelse.
  Tack Rockstar!

       


onsdag 27 oktober 2010

Det ska börjas i tid mina vänner

Ikväll åkte glöggen och pepparkakorna fram. Det var dock inte den mest välsmakande glöggen. Då hade vi haft Blossa i kopparna men det gick bra ändå. Det är ju ändå årets första lilla tjuvstart på julfikeriet.
  Nu måste snart julsakerna fram. Granen skall bli fylld av fina saker. Fönster ska lysas upp av vintriga lampor och katterna bör lära sig att ha små tomteluvor på sig.
  I år ska nog pyntet upp en vecka innan första advent.
  Min käre Mor har förmodligen haft åsikter om hur tidigt man ska sätta upp julsaker och jag skulle tro att hon har försökt att hindrat mig genom att säga att man tröttnar på granar, ljus, glitter, fina saker och att man ska bli så pass galen på allt som har med jul att göra så det ska kännas ljuvligt och skönt att kasta ut allt, sekunden efter nyåret. Jag tröttnar uppenbarligen aldrig. Och det är mörkt. Då måste man tillsätta ljus.

Här är vår anrika gran. Snart, väldigt snart kommer den upp från de mörka, kalla gångarna i källaren.


Vilka trevliga produkter

När man tittar omkring i detta evinnerliga hav som kallas internet finner man då och då helt fantastiska prylar som pockar på ens uppmärkasamhet. Hur kan man till exempel säga nej till en blodpåse med rödfärgad energidryck eller en grönfärgad vätska i en liknande påse fast istället för mänskligt blod ska det föreställa zombieblod. Jag kan då rakt inte värja mig!

       Blood Energy Potion - Energidryck     Zombie Blood - Energidryck
Ett måste för skräckmaraton.






måndag 25 oktober 2010

Söndagsbio

Igår eftermiddag gick jag och unge Herr J. på matiné. Filmen vi fick nöjet att vila ögonen  på var Toy story 3.
  Jag gick dit med relativt låga förväntningar. Det är ju ändå den tredje filmen i serien och hur mycket mer kan man klämma ur de dammiga gamla leksakerna? En hel del, visade det sig. Allt ställdes mot sin spets och filmen behandlade tunga ämnen som seperation, olika sorters kärlek och övergången från barn till vuxen.
  En fantastisk scen där rå, primitiv dödsångest besegras får mig nästan att brista och alla hårstrån står upp på kroppen. Filmen är i vissa stunder väldigt hård och skrämmande och i andra väldigt skrattframkallande. Jag antar att barn inte ser samma sak som vuxna och jag hoppas att filmer av det här slaget undermedvetet bygger upp barns förmåga att förstå svåra känslor och hur man kan hantera dem.
  Vem kunde tro att Toy story 3 skulle väcka känslor. Jag är glad att jag såg den och kan glatt rekommendera vem som helst att se den.





"To infinity and beyond"


söndag 24 oktober 2010

Kapitalismens hårda vindar

Denna kväll var en studie i fastighetsbranschen. Köpa, sälja, bygga och riva.
  Adrenalinet pumpade när tiotusentals dollar bytte händer och stora hotellkomplex fick gå i graven när geniala strategier skapades för att således förinta konkurensen.
  Tre storslagna unga företagare fick en lika stor summa pengar och samma förutsättningar att skapa sig sina egna rikedomar i en värld som ännu inte fått civilisationens viktigaste beståndsdelar byggda ännu. Hotellen.
Den första att visa en tvivelaktig inställning till bygg- och hotellbranschen var Linn. Hennes första vistelser i fängelset (Vem vet vad hon och hennes lilla hund hittade på för att hamna där så många gånger) skulle visa sig vara ödesdigra då hon missade flertalet möjligheter till att inhandla dom bästa och mest attraktiva markerna till att bygga upp ett fast och tryggt imperium på. Den andra finansvalpen, Sofie, hade en bättre fot med lagen och byggde således upp ett gediget kapital och flertalet hus tog form under hennes styre och kunde egentligen bara hotas av den sista köpmannen på planen. Han som köpte allt han kom åt. Det skulle byggas upp ett imperium och det skulle byggas på en gång. Hans namn är Jimmy och inget fick komma i vägen för en ståtlig rad av nybyggda fastigheter. Jimmy fick snabbt tag i ena halvan av det anrikaste stråket i hela Stockholm men Sofie hade den andra halvan och så trodde alla inblandade att det skulle förbli.
  Men ett par finansiella felsteg senare halkade Sofie hjälplöst efter med betalningarna och fick sälja sitt undersköna centrum. Förvisso till ett så bra pris att hon kunde resa sig och bygga vidare på sina andra verksamheter och tjäna stora pengar.
  För Linn däremot gick det hela tiden sämre. Hon lyckades ända ta sig ur den till synes eviga spiralen av fängelsevistelser och köpa till sig ett par fina tomter där relativt högklassiga hotell drog in en mindre förmögenhet. Fast pengarna tycktes rinna mellan fingrarna och Jimmy stod redo att ta emot dom och köpte gärna hennes tomter när hon inte längre hade råd att betala för sig. Hon fick givetvis alltid ett mycket generöst erbjudande. Till slut hade Jimmy så mycket mark och hotell att Linn inte kunde se någon annan utväg än att ansöka om konkurs.
  Med de rikedomar, den numera självgode finanspampen,  hade tjänat ihop var det bara en tidsfråga innan Sofie skulle gå samma öde till mötes och fick efter ett par rejäla ekonomiska smällar erkänna sig besegrad och gratulera Jimmy till vinsten.
  Jag vann. Jag ägde nästintill hela staden. Det var en mycket trevlig kväll.

Monopol...






Monopolfängelset av den gamla skolan. Där tillbringade Linn mycket tid med sin lilla hund.

fredag 22 oktober 2010

Hej snö

Då var det alltså dags igen. Det är inte långt kvar tills man får ta fram alla julprylar och bjuda på första adventsfikat! Mycket trevligt. Jag tycker att allt ska fram lagom till första advent så man får njuta av mysfaktorn så länge som möjligt.



Nu ska jag snart i väg och hämta Mr J på skolan och hitta på något kul med honom. Såg att någon gjort en liten snögubbe idag så det tänker jag också göra.

torsdag 21 oktober 2010

Bättre lycka nästa gång...

Det gick inte helt som planerat idag. Jag började ladda inför mötet med teliaförsäljarna redan igår. Samlade ihop alla saker som hör till mobilen och lade ner allt i den färgglada kartong som för ett antal månader sedan lovade att produkten däri skulle bli min nya vän, assistent och direktlänk till omvärlden. Det blev uppenbarligen inte så.
Jag hittade garantisedeln och lade den under kartongen så att jag inte skulle glömma bort den och jag repeterade mitt tal i huvudet om hur illa det var ställt med mobilen och hur många problem den har skapat åt sin husbonde.

  Under natten hade jag väldigt svårt att sova. Tankar om Dead Rising och hur jag skulle kunna rättfärdiga ett impulsköp av sagda produkt höll mig vaken till långt in på småtimmarna, men jag kom i alla fall fram till att jag nog kunde inhandla boxen och bli en väldigt lycklig pojke och ändå hålla ekonomin flytande. Jag skulle kunna dra ner på snuset några hundralappar i månaden. Förra helgen erbjöd en liten pengabonus i och med spelningen i Hörken. Och jag har inte unnat mig ett onödigt I-landsköp på väldigt, väldigt länge.

  Dagen kom och jag och Sofie satte oss på bussen för att fara till metropolen Örebro. Mobilen i fickan, kartongen i väskan och... Garantisedelshelvetet ligger kvar framför micron! Hemma! Episka misslyckande! Efter en stunds surande så hittar modet åter till bröstkorgen. Man har ju ändå munlädret med sig och jag tänker att det ska nog gå ändå. Vi lever i ett modernt samhälle där allt kan finnas på datamaskiner och om jag inte minns fel så skrevs den signaturer på någon form av framtidsplatta så att min kråka hamnade på dataskärmen. Så nog lär jag väl kunna snacka omkull dom rackarna.
  Vi anländer i storstaden och flanerar igenom ett par butiker innan vi kommer till Telia... Det är stängt. Alltså riktigt jävla stängt. Svart stål barrikaderar den lilla skitbutiken och på en lapp står det något i stil med "Vi på Telia är så sjukt efter och dåliga så vi har blivit skickade på utbildning och då passar vi väl på att bygga om. Välkommen tillbaka på fredag den 22:a" Vilket är imorgon! Bättre lycka nästa gång...
  Jaja, vad kan man göra. Jag har ändå levt med mobilens skavanker ett bra tag nu så en stund till är väl inte hela världen. Jag och Sofie skrattar lite åt den smått oundvikliga humorn i det hela och vandrar vidare. Damen ska gå på en sminkkurs som hon fick i födelsedagspresent och jag planerar att gå till den lokala spelbutiken och se om dom kan erbjuda mig det efterlängtade Dead rising - Outbrek edition. Behöver jag säga att jag inte fick ett exemplar? Bättre lycka nästa gång...
  Men allt är inte pianosvart! Dagen erbjöd en trivsam lunch med min älskade som blev hur snygg som helst på sminkerian och några mer eller mindre smakfulla filmer som "Dawn of the dead" (originalet från -78) och ett riktigt vildkort i "Dead meat" som enligt framsidan ska vara roligare än "28 dagar senare" och mer skräckinjagande än "Shaun of the dead"
   Uppenbarligen är den som skrev det lite sinnesslö och menade antagligen tvärtom men det spelade ingen roll. Filmen är ett fint tillskott i samlingen hur den än är.
   Så var det, mina vänner, när jag skulle få en hel telefon. Även om du får en spade kattskit på huvudet kan det ligga en tjuga i jackfickan.  





Bättre lycka nästa gång!

Mobilrackare

Äventyr mot Telia och se om dom kan göra något åt min lite sämre mobil. Den är nog en av dom sämsta jag ägt. Mycket ledsamt.

onsdag 20 oktober 2010

Kortspel!

Ikväll samlades vi vid köksbordet och spelade en hel uppsjö av olika kortspel. De inblandade var: Jag, Sofie, Torbjörn (A.k.a Hello... I´m awesome), Linn (Lanni), Emil och på åskådarplatsen hade vi den mytomspunna och legendariske Lars. Även kallad "Oändlige Lars".
Detta får mig osökt att tänka på min andra önskepryl jag knappt kan sluta tänka på... PS3spelet "Fallout - New Vegas  Collectors Edition" I den nätta lilla boxen får man med en tjusig kortlek och trivsamma pokermarker. Jag vet inte vilken av boxarna jag vill ha mest utav Dead Rising 2 och Fallout New Vegas. Det är helt uppenbart att jag icke har råd med båda... Kan inte spelbutikerna sponsra mig?


Se så aptitretande den ser ut. Det bultar hårt i en prylnörds hjärta.


"War is not about who's right- it's about who's left."

Kaffe

Havregrynsgröt, knäckebröd och ett par rejäla koppar kaffe senare är jag så mätt att jag inte vet vad som är upp eller ner. Och tröttheten är fortfarande ett faktum. Man skulle behöva sig en liten tupplur så här efter frukost.

Vi har satt upp en sådan där fågelmatsboll på balkongen till katternas förtjusning/förtret. Jag vet inte om katterna tycker det är jättespännande att titta ut och se en del av naturen bara en glasskiva ifrån. Eller om de blir stressade och förbannade av just samma anledning. Jag tycker det verkar bra i alla fall. Kittykatsen verkar vara pigga och alerta.

 
Goomba
                                                
Marley och muffinsen


"Your mother ate my dog!"



måndag 18 oktober 2010

Regnväder

Vad fan. Det har varit soligt och tjusigt väder hela förr veckan och idag när jag vill cykla till tåget så regnar det. Det får bli Sofies racer. Den är i alla fall utrustad med ett par stänkskärmar. Samla kraft med en rejäl kopp kaffe.

Vad är problemet med klockan på min blogg. Den är helt galet fel. När jag skriver det här visar uret på 10.20 men när jag lägger upp det kommer det att bli något helt annat...

söndag 17 oktober 2010

Dead Rising 2

Jag dreglar av habegär... Jag skulle rysa av en nästintill euforisk känsla om jag fick öppna kartongen till Dead Rising 2 - Outbreak edition... Den innehåller en zombie! Jag skulle vara en stolt ägare av min alldeles egna prydnadszombie. Och så skulle jag äga spelet där det inte finns någon ände på hur många levande döda man kan slakta!






Nu är det här helt klart den roligaste upplagan av det här spelet (I Europa. Amerikanerna har det sjukaste paketet men det är låååångt över ekonomin) men jag vet inte om plånboken orkar med den smällen när Fallout New Vegas lurar bakom releasekröken med en ännu dyrare specialeditionbox så då är mitt andra av tre alternativ att införskaffa Zombrex edition. Där får man med lite godbitar som inte kommer upp i höjden av sin egen zombie men prislappen är mycket bekvämare. Sista utvägen är att bara köpa spelet och bygga sin egen figur av äggkartonger och ketchup.






Jag väntar med spänning på vad som kommer dimpa ned i brevlådan. Sofie undrar varför man vill betala sådana summor för en leksak men hon har ganska bra förståelse för mitt episka nörderi. Det kommer aldrig bli lättare.

Nu blir det kvällsmacka och X-files!


"I want to believe"

Kalasbandet!

Jag spelar gitarr och sjunger tillsammans med en vän som vi kan kalla för Johansson mest för att han heter så. Och när vi åker ut på spelningar som vi gjorde igår så kallar vi oss för "Kalasbandet" eller "KalasDanne och TreackordsJimmy". Vi har nog trallat ihop i 4-5 år nu. Igår hamnade vi i Hörken (En liten bygd. Mindre än kopparberg) på en ljusfest för den lite äldre publiken och det fick bjudas på en och annan Vreesvijk och ett mindre lyckat försök på Dan Andersson men det var god stämning och glada tillrop hela kvällen.

Om två veckor blir det ett gig i Grängesberg! Där är rockfaktorn givet hög.

fredag 15 oktober 2010

Roadtrip!

Denna dag hade en liten shoppingresa i sitt sköte. Jag, Sofie, Natta och hennes lille son Noel åkte till Ludvika och raidade diverse äffarer. Noel sprängdes vid Åhlens och fick bli räddad av Morfar Markku. De tvenne herrarna flydde till en verkstad för att spana på motorcyklar och upphissade bilar till Noels uppenbara förtjusning. Jag och damerna fortsatte vårt strosande genom butiker och mången peng bytte ägare. Jag kan glatt stoltsera med en fint exemplar av Per Morbergs bok "Scenen, livet och konsten att laga mat" och en relativt tjusig gardin som nu sitter väldig bra i ett litet fönster i köket som har fått varit tomt väldigt länge. Nu är köket komplett sånär som på ett byte av taklampa.






Nu har vi sett klart på filmen "Lesbian vampire killers" och den blev inte sämre! En alltigenom humorfylld film.


"Get that damn screwdriver out of my head!"

torsdag 14 oktober 2010

Lesbian vampire killers

Jag och Sofie började titta på en film igår kväll och vi har förvisso inte sett klart den men det känns säkert att ta ut segern i förskott. Fantastisk film! Skådespelarna må ha gått kvällskurs i tysk brytning och storyn är tung en påse bomullstussar och blodet är vitt (vad i helvete!) Men det gör inte så mycket när filmen stänker på med pubertal humor och att regissören Phil Claydon uppenbarligen har hällt upp öl efter öl och kollat på Shaun of the dead och kommit fram till att han nog också kan skaka fram en skön, brittisk skräckrulle. Missförstå mig rätt, ingen film kan röra Shaun of the dead men Lesbian vampire killers spelar i alla fall i samma bollpark.


Det jag gillar mest med filmen är språket som är väldigt ruff engelska med fina oneliners som "Oh my god you´re such a tit..." och "Nooo, you´re a penis!"
Jag har en väldigt märklig filmsmak men för er som ändå skulle våga titta på den här filmen rekommenderar jag följande:
1. Ett öppet sinne.
2. En eller fler vänner med samma sinne.
3. Snacks (gärna i sällskap med alkohol)
Enjoy!

"Can I get... any of you cunts... a drink?"

onsdag 13 oktober 2010

Mycket trevligt!

Det ser ut som om en hel del har tittat in här. Det var mycket trevligt och överraskande. Men nu kom även en lite småmysig press på att jag ska skriva bra saker här. Det vore fantastiskt om jag hade en episk historia om alla äventyr som har hänt idag. En sprängning som gått  fel vid bryggeriet och giftig gas sprids över Sverige eller att trisslotten bjöd på miljonbelopp och jag vore på väg för att köpa en mindre ö för skapa ett paradis.
Men det får vänta tills imorgon. Idag kom Torbjörn (A.k.a. Dashing Törbjörn Jansson) med en alldeles färsk episod av den amerikanska nationalsporten wrestling och blev bjuden på en kopp kaffe av mig och Sofie. Sedan kom den gode Punch lagom till den spännande avslutningen där allt slutade i tårar och tragedi, i vanlig ordning.

Eftermiddagen spenderades på en promenad till apoteket så att Sofie-san kunde erhålla sin medicin för bihålorna och sedan till affären så att katterna Goomba och Marley kunde få sig ett skrovmål. På tal om det så blev middagen för dagen en ypperligt välsmakande wok med kyckling och nudlar. Akta er vad gott det blev. Nu sitter vi med mätta magar, jag framför datorn och damen har kastat sig in i det nya intresset stickning. Efter-maten-kaffet står och väntar =)

Inga explosioner, naturkatastrofer eller levande döda än, men likväl en dag som har fyllts med det där lilla fröet vi kan kalla för livet och imorgon är en ny dag med nya förhoppningar om falloutscenarion och mutantkrig.


When hell is full, the dead will walk the earth...
 

Tja tja bloggen!

Jodå. Även en vuxen man i en liten bygd som kopparberg kan ha en blogg. Men räds icke, detta kommer att bli en jättetuff och allmänt skithäftig sida med allt från filmer och spel till blocknycklar och hjärnsubstans. Här kommer ni att kunna hitta en fortgående historia som handlar om en zombie och hur hans liv (eller efterliv) tar nya vändningar när ett nytt virus gör att han återfår små fragment av mänskliga tankar och sympati. Där av namnet till bloggen "Stalking the dead". Ibland köper jag fantastiska spel till mitt PS3 och då tänker jag skriva om dom och rätt var det är har man sett någon halvtaskig splatterfilm från 70-talet, då kommer det en recension på den.
Sen får vi se vad som händer men ett par vardagliga anekdoter ska nog klämmas in också. Vad blev det för mat? Hur gjorde djuren? Kungarna av Kopparberg? Kommer Tvättbjörnen någonsin känna sig ren? Ämnena är många och jag har mycket tid och "Stalking the dead" har en massa plats för mina bokstäver.

Wooow... What a mansion!