Jag är suppleant i kommunfullmäktige här i Ljusnarsberg och jag och ett antal av mina partikamrater, Sofie var en av dem, fick möjligheten att åka till Västerås på kommun- och landstingsdagarna för att lära oss om allt möjligt och lyssna på riktigt bra talare. Detta pågick i dagarna två och det skulle bjudas på mat under denna tillställning. I brist på bättre ord får jag kalla det för mat och för vissa människor är detta vad som skall in i munnen på daglig basis. Partiet jag representerar är Miljöpartiet och människorna jag refererar till är mina nationella partikamrater... Veganer och vegetarianer. För att vara diplomatisk och försöka hålla ryggen någorlunda fri, inför det jag kommer att skriva, måste jag säga att jag tycker att folk ska få äta och göra vad de vill.
När vi skulle anmäla oss fick vi ett val. Till middag. Vegan eller fisk.
Det är såklart inget fel på fisk och är det en lax så är det ju helt i sin ordning. Om man lindar in den i bacon.
Så vi väljer fisk.
Vi är sjuhundrafemtio personer på denna lilla kongress och jag skulle kunna sätta en slant på att minst femhundra av dem är veganer/vegetarianer för när lunchen skall serveras så är det inget man får välja. Vi serveras ett litet spett med något oidentifierbart tillsammans med en bulgursallad. Tilläggas ska väl att varken jag eller Sofie äter kolhydrater, vilket ungefär är det enda veganer äter.
Det slår mig att jag kommer svälta ihjäl och jag viskar till Sofie "Vi är ju för fan vargar bland en massa får, vargar i fårakläder". Vi fnissar lite åt det och jag antar att jag måste testa detta lilla spett, det ser ända rätt så aptitretande ut. Som små friterade... pungkulor. Mums. Jag smakar en friterad pungkula och blir uppriktigt förvånad över den otroliga sensation som sker i min mun. Det är det absolut värsta jag ätit i mitt liv. Och då har jag testat oändligt mycket och är inte särskilt kräsen men jag kände att jag ville kasta tallriken i huvudet på den fruktansvärt otrevlige servitören.
Vi gick raskt till ett fik där vi kunde äta en duglig sallad med skaldjur.
När kvällen kom och det sista seminariet var klart, som var riktigt bra och fick stora applåder, så var det då dags för middagen: Fisk. Det var inte lax. Och absolut inte bacon. Men först skulle det serveras clam chowder till förrätt. Inte så dumt, tänkte jag. Det är en liten soppa som jag har hört skulle vara riktigt god. Det var väldigt synd att inte kockarna också hade fått den informationen. En sked av den tvättmedelsmakande substansen fick räcka och vi började således vänta på huvudrätten med låga förhoppningar, de här killarna och tjejerna kan nog ställa till det med ett par fiskpinnar.
Ut kommer den vitaste fisk jag sett tillsammans med en tomatsalsa och potatiskaka, serverad av den svårslaget otrevligaste servitör jag mött. Natta som också var med, är stadigt gravid och hon var lite nyfiken på var fisken kom ifrån i och med att man som gravid kanske inte ska äta alla fiskar. Så jag frågade och fick till svar "Hur ska jag veta det" och ett hånleenden. Jag frågade en gång till och tänkte att han kanske kunde fråga köket men det blev samma svar och sen försvann han. Toppen.
Natta ringde hem till sin man som fick kolla upp på internet hur det stod till med fisken, som var kolja, och den var inte farlig att förtäras. Till min förvåning var den god och mycket bra tillagad och den åkte fort ner i magen som var väldigt tom vid det här laget. Problemet är att jag baserar min kost på fett och proteiner och den lilla fiskbiten kunde bara tillgodose det ena av de två. Så kvällsmaten på hotellet fick bestå av ölkorv och små ostar.
Morgondagen räddades av hotellfrukosten som inte blivit "veganiserad". Bacon. Ägg. Hemmagjord pastej.
Liv och energi for genom kroppen och dagens seminarier gick som en dans och ett rejält tal av Maria Wetterstrand avslutade en riktigt bra helg (Förutom maten och servitören) men hemresan var välkommen.
Vi är vargar och lejon. Inte får och kaniner. Men alla ska få rätten att välja vad de vill äta. Jag vill inte verka bitter men jag fick inte välja kött...
