Red Dead Redemption: Undead Nightmare

Men se där! En sådan utomordentligt trevlig nyhet!
  När jag för ett par timmar sedan skulle se vilka nya tillägg, demon och produkter som  hade hittat in på den virtuella marnadsplatsen Playstation store så blev jag glatt överaskad av Undead Nightmare. Detta är alltså en expansion till det mycket beroendeframkallande sandlådespelet  Red dead redemption, som introducerar mängder och åter mänder av zombies i Red deads annars så levande vilda västern.
Jag har bara hunnit med några uppdrag men detta blir med all säkerhet en mycket angenäm upplevelse.
  Tack Rockstar!

       

Det ska börjas i tid mina vänner

Ikväll åkte glöggen och pepparkakorna fram. Det var dock inte den mest välsmakande glöggen. Då hade vi haft Blossa i kopparna men det gick bra ändå. Det är ju ändå årets första lilla tjuvstart på julfikeriet.
  Nu måste snart julsakerna fram. Granen skall bli fylld av fina saker. Fönster ska lysas upp av vintriga lampor och katterna bör lära sig att ha små tomteluvor på sig.
  I år ska nog pyntet upp en vecka innan första advent.
  Min käre Mor har förmodligen haft åsikter om hur tidigt man ska sätta upp julsaker och jag skulle tro att hon har försökt att hindrat mig genom att säga att man tröttnar på granar, ljus, glitter, fina saker och att man ska bli så pass galen på allt som har med jul att göra så det ska kännas ljuvligt och skönt att kasta ut allt, sekunden efter nyåret. Jag tröttnar uppenbarligen aldrig. Och det är mörkt. Då måste man tillsätta ljus.

Här är vår anrika gran. Snart, väldigt snart kommer den upp från de mörka, kalla gångarna i källaren.



Vilka trevliga produkter

När man tittar omkring i detta evinnerliga hav som kallas internet finner man då och då helt fantastiska prylar som pockar på ens uppmärkasamhet. Hur kan man till exempel säga nej till en blodpåse med rödfärgad energidryck eller en grönfärgad vätska i en liknande påse fast istället för mänskligt blod ska det föreställa zombieblod. Jag kan då rakt inte värja mig!

           

Ett måste för skräckmaraton.



Söndagsbio

Igår eftermiddag gick jag och unge Herr J. på matiné. Filmen vi fick nöjet att vila ögonen  på var Toy story 3.
  Jag gick dit med relativt låga förväntningar. Det är ju ändå den tredje filmen i serien och hur mycket mer kan man klämma ur de dammiga gamla leksakerna? En hel del, visade det sig. Allt ställdes mot sin spets och filmen behandlade tunga ämnen som seperation, olika sorters kärlek och övergången från barn till vuxen.
  En fantastisk scen där rå, primitiv dödsångest besegras får mig nästan att brista och alla hårstrån står upp på kroppen. Filmen är i vissa stunder väldigt hård och skrämmande och i andra väldigt skrattframkallande. Jag antar att barn inte ser samma sak som vuxna och jag hoppas att filmer av det här slaget undermedvetet bygger upp barns förmåga att förstå svåra känslor och hur man kan hantera dem.
  Vem kunde tro att Toy story 3 skulle väcka känslor. Jag är glad att jag såg den och kan glatt rekommendera vem som helst att se den.



"To infinity and beyond"



Kapitalismens hårda vindar

Denna kväll var en studie i fastighetsbranschen. Köpa, sälja, bygga och riva.
  Adrenalinet pumpade när tiotusentals dollar bytte händer och stora hotellkomplex fick gå i graven när geniala strategier skapades för att således förinta konkurensen.
  Tre storslagna unga företagare fick en lika stor summa pengar och samma förutsättningar att skapa sig sina egna rikedomar i en värld som ännu inte fått civilisationens viktigaste beståndsdelar byggda ännu. Hotellen.
Den första att visa en tvivelaktig inställning till bygg- och hotellbranschen var Linn. Hennes första vistelser i fängelset (Vem vet vad hon och hennes lilla hund hittade på för att hamna där så många gånger) skulle visa sig vara ödesdigra då hon missade flertalet möjligheter till att inhandla dom bästa och mest attraktiva markerna till att bygga upp ett fast och tryggt imperium på. Den andra finansvalpen, Sofie, hade en bättre fot med lagen och byggde således upp ett gediget kapital och flertalet hus tog form under hennes styre och kunde egentligen bara hotas av den sista köpmannen på planen. Han som köpte allt han kom åt. Det skulle byggas upp ett imperium och det skulle byggas på en gång. Hans namn är Jimmy och inget fick komma i vägen för en ståtlig rad av nybyggda fastigheter. Jimmy fick snabbt tag i ena halvan av det anrikaste stråket i hela Stockholm men Sofie hade den andra halvan och så trodde alla inblandade att det skulle förbli.
  Men ett par finansiella felsteg senare halkade Sofie hjälplöst efter med betalningarna och fick sälja sitt undersköna centrum. Förvisso till ett så bra pris att hon kunde resa sig och bygga vidare på sina andra verksamheter och tjäna stora pengar.
  För Linn däremot gick det hela tiden sämre. Hon lyckades ända ta sig ur den till synes eviga spiralen av fängelsevistelser och köpa till sig ett par fina tomter där relativt högklassiga hotell drog in en mindre förmögenhet. Fast pengarna tycktes rinna mellan fingrarna och Jimmy stod redo att ta emot dom och köpte gärna hennes tomter när hon inte längre hade råd att betala för sig. Hon fick givetvis alltid ett mycket generöst erbjudande. Till slut hade Jimmy så mycket mark och hotell att Linn inte kunde se någon annan utväg än att ansöka om konkurs.
  Med de rikedomar, den numera självgode finanspampen,  hade tjänat ihop var det bara en tidsfråga innan Sofie skulle gå samma öde till mötes och fick efter ett par rejäla ekonomiska smällar erkänna sig besegrad och gratulera Jimmy till vinsten.
  Jag vann. Jag ägde nästintill hela staden. Det var en mycket trevlig kväll.

Monopol...

Monopolfängelset av den gamla skolan. Där tillbringade Linn mycket tid med sin lilla hund.

Hej snö

Då var det alltså dags igen. Det är inte långt kvar tills man får ta fram alla julprylar och bjuda på första adventsfikat! Mycket trevligt. Jag tycker att allt ska fram lagom till första advent så man får njuta av mysfaktorn så länge som möjligt.

Nu ska jag snart i väg och hämta Mr J på skolan och hitta på något kul med honom. Såg att någon gjort en liten snögubbe idag så det tänker jag också göra.

Bättre lycka nästa gång...

Det gick inte helt som planerat idag. Jag började ladda inför mötet med teliaförsäljarna redan igår. Samlade ihop alla saker som hör till mobilen och lade ner allt i den färgglada kartong som för ett antal månader sedan lovade att produkten däri skulle bli min nya vän, assistent och direktlänk till omvärlden. Det blev uppenbarligen inte så.
Jag hittade garantisedeln och lade den under kartongen så att jag inte skulle glömma bort den och jag repeterade mitt tal i huvudet om hur illa det var ställt med mobilen och hur många problem den har skapat åt sin husbonde.

  Under natten hade jag väldigt svårt att sova. Tankar om Dead Rising och hur jag skulle kunna rättfärdiga ett impulsköp av sagda produkt höll mig vaken till långt in på småtimmarna, men jag kom i alla fall fram till att jag nog kunde inhandla boxen och bli en väldigt lycklig pojke och ändå hålla ekonomin flytande. Jag skulle kunna dra ner på snuset några hundralappar i månaden. Förra helgen erbjöd en liten pengabonus i och med spelningen i Hörken. Och jag har inte unnat mig ett onödigt I-landsköp på väldigt, väldigt länge.

  Dagen kom och jag och Sofie satte oss på bussen för att fara till metropolen Örebro. Mobilen i fickan, kartongen i väskan och... Garantisedelshelvetet ligger kvar framför micron! Hemma! Episka misslyckande! Efter en stunds surande så hittar modet åter till bröstkorgen. Man har ju ändå munlädret med sig och jag tänker att det ska nog gå ändå. Vi lever i ett modernt samhälle där allt kan finnas på datamaskiner och om jag inte minns fel så skrevs den signaturer på någon form av framtidsplatta så att min kråka hamnade på dataskärmen. Så nog lär jag väl kunna snacka omkull dom rackarna.
  Vi anländer i storstaden och flanerar igenom ett par butiker innan vi kommer till Telia... Det är stängt. Alltså riktigt jävla stängt. Svart stål barrikaderar den lilla skitbutiken och på en lapp står det något i stil med "Vi på Telia är så sjukt efter och dåliga så vi har blivit skickade på utbildning och då passar vi väl på att bygga om. Välkommen tillbaka på fredag den 22:a" Vilket är imorgon! Bättre lycka nästa gång...
  Jaja, vad kan man göra. Jag har ändå levt med mobilens skavanker ett bra tag nu så en stund till är väl inte hela världen. Jag och Sofie skrattar lite åt den smått oundvikliga humorn i det hela och vandrar vidare. Damen ska gå på en sminkkurs som hon fick i födelsedagspresent och jag planerar att gå till den lokala spelbutiken och se om dom kan erbjuda mig det efterlängtade Dead rising - Outbrek edition. Behöver jag säga att jag inte fick ett exemplar? Bättre lycka nästa gång...
  Men allt är inte pianosvart! Dagen erbjöd en trivsam lunch med min älskade som blev hur snygg som helst på sminkerian och några mer eller mindre smakfulla filmer som "Dawn of the dead" (originalet från -78) och ett riktigt vildkort i "Dead meat" som enligt framsidan ska vara roligare än "28 dagar senare" och mer skräckinjagande än "Shaun of the dead"
   Uppenbarligen är den som skrev det lite sinnesslö och menade antagligen tvärtom men det spelade ingen roll. Filmen är ett fint tillskott i samlingen hur den än är.
   Så var det, mina vänner, när jag skulle få en hel telefon. Även om du får en spade kattskit på huvudet kan det ligga en tjuga i jackfickan.  

Bättre lycka nästa gång!

Mobilrackare

Äventyr mot Telia och se om dom kan göra något åt min lite sämre mobil. Den är nog en av dom sämsta jag ägt. Mycket ledsamt.

Kortspel!

Ikväll samlades vi vid köksbordet och spelade en hel uppsjö av olika kortspel. De inblandade var: Jag, Sofie, Torbjörn (A.k.a Hello... I´m awesome), Linn (Lanni), Emil och på åskådarplatsen hade vi den mytomspunna och legendariske Lars. Även kallad "Oändlige Lars".
Detta får mig osökt att tänka på min andra önskepryl jag knappt kan sluta tänka på... PS3spelet "Fallout - New Vegas  Collectors Edition" I den nätta lilla boxen får man med en tjusig kortlek och trivsamma pokermarker. Jag vet inte vilken av boxarna jag vill ha mest utav Dead Rising 2 och Fallout New Vegas. Det är helt uppenbart att jag icke har råd med båda... Kan inte spelbutikerna sponsra mig?

Se så aptitretande den ser ut. Det bultar hårt i en prylnörds hjärta.

"War is not about who's right- it's about who's left."

Kaffe

Havregrynsgröt, knäckebröd och ett par rejäla koppar kaffe senare är jag så mätt att jag inte vet vad som är upp eller ner. Och tröttheten är fortfarande ett faktum. Man skulle behöva sig en liten tupplur så här efter frukost.

Vi har satt upp en sådan där fågelmatsboll på balkongen till katternas förtjusning/förtret. Jag vet inte om katterna tycker det är jättespännande att titta ut och se en del av naturen bara en glasskiva ifrån. Eller om de blir stressade och förbannade av just samma anledning. Jag tycker det verkar bra i alla fall. Kittykatsen verkar vara pigga och alerta.

 

Goomba

                                                

Marley och muffinsen

"Your mother ate my dog!"

Regnväder

Vad fan. Det har varit soligt och tjusigt väder hela förr veckan och idag när jag vill cykla till tåget så regnar det. Det får bli Sofies racer. Den är i alla fall utrustad med ett par stänkskärmar. Samla kraft med en rejäl kopp kaffe.

Vad är problemet med klockan på min blogg. Den är helt galet fel. När jag skriver det här visar uret på 10.20 men när jag lägger upp det kommer det att bli något helt annat...

Dead Rising 2

Jag dreglar av habegär... Jag skulle rysa av en nästintill euforisk känsla om jag fick öppna kartongen till Dead Rising 2 - Outbreak edition... Den innehåller en zombie! Jag skulle vara en stolt ägare av min alldeles egna prydnadszombie. Och så skulle jag äga spelet där det inte finns någon ände på hur många levande döda man kan slakta!

Nu är det här helt klart den roligaste upplagan av det här spelet (I Europa. Amerikanerna har det sjukaste paketet men det är låååångt över ekonomin) men jag vet inte om plånboken orkar med den smällen när Fallout New Vegas lurar bakom releasekröken med en ännu dyrare specialeditionbox så då är mitt andra av tre alternativ att införskaffa Zombrex edition. Där får man med lite godbitar som inte kommer upp i höjden av sin egen zombie men prislappen är mycket bekvämare. Sista utvägen är att bara köpa spelet och bygga sin egen figur av äggkartonger och ketchup.

Jag väntar med spänning på vad som kommer dimpa ned i brevlådan. Sofie undrar varför man vill betala sådana summor för en leksak men hon har ganska bra förståelse för mitt episka nörderi. Det kommer aldrig bli lättare.

Nu blir det kvällsmacka och X-files!


"I want to believe"

Kalasbandet!

Jag spelar gitarr och sjunger tillsammans med en vän som vi kan kalla för Johansson mest för att han heter så. Och när vi åker ut på spelningar som vi gjorde igår så kallar vi oss för "Kalasbandet" eller "KalasDanne och TreackordsJimmy". Vi har nog trallat ihop i 4-5 år nu. Igår hamnade vi i Hörken (En liten bygd. Mindre än kopparberg) på en ljusfest för den lite äldre publiken och det fick bjudas på en och annan Vreesvijk och ett mindre lyckat försök på Dan Andersson men det var god stämning och glada tillrop hela kvällen.

Om två veckor blir det ett gig i Grängesberg! Där är rockfaktorn givet hög.

Roadtrip!

Denna dag hade en liten shoppingresa i sitt sköte. Jag, Sofie, Natta och hennes lille son Noel åkte till Ludvika och raidade diverse äffarer. Noel sprängdes vid Åhlens och fick bli räddad av Morfar Markku. De tvenne herrarna flydde till en verkstad för att spana på motorcyklar och upphissade bilar till Noels uppenbara förtjusning. Jag och damerna fortsatte vårt strosande genom butiker och mången peng bytte ägare. Jag kan glatt stoltsera med en fint exemplar av Per Morbergs bok "Scenen, livet och konsten att laga mat" och en relativt tjusig gardin som nu sitter väldig bra i ett litet fönster i köket som har fått varit tomt väldigt länge. Nu är köket komplett sånär som på ett byte av taklampa.

Nu har vi sett klart på filmen "Lesbian vampire killers" och den blev inte sämre! En alltigenom humorfylld film.


"Get that damn screwdriver out of my head!"

Lesbian vampire killers

Jag och Sofie började titta på en film igår kväll och vi har förvisso inte sett klart den men det känns säkert att ta ut segern i förskott. Fantastisk film! Skådespelarna må ha gått kvällskurs i tysk brytning och storyn är tung en påse bomullstussar och blodet är vitt (vad i helvete!) Men det gör inte så mycket när filmen stänker på med pubertal humor och att regissören Phil Claydon uppenbarligen har hällt upp öl efter öl och kollat på Shaun of the dead och kommit fram till att han nog också kan skaka fram en skön, brittisk skräckrulle. Missförstå mig rätt, ingen film kan röra Shaun of the dead men Lesbian vampire killers spelar i alla fall i samma bollpark.

Det jag gillar mest med filmen är språket som är väldigt ruff engelska med fina oneliners som "Oh my god you´re such a tit..." och "Nooo, you´re a penis!"
Jag har en väldigt märklig filmsmak men för er som ändå skulle våga titta på den här filmen rekommenderar jag följande:
1. Ett öppet sinne.
2. En eller fler vänner med samma sinne.
3. Snacks (gärna i sällskap med alkohol)
Enjoy!

"Can I get... any of you cunts... a drink?"

Mycket trevligt!

Det ser ut som om en hel del har tittat in här. Det var mycket trevligt och överraskande. Men nu kom även en lite småmysig press på att jag ska skriva bra saker här. Det vore fantastiskt om jag hade en episk historia om alla äventyr som har hänt idag. En sprängning som gått  fel vid bryggeriet och giftig gas sprids över Sverige eller att trisslotten bjöd på miljonbelopp och jag vore på väg för att köpa en mindre ö för skapa ett paradis.
Men det får vänta tills imorgon. Idag kom Torbjörn (A.k.a. Dashing Törbjörn Jansson) med en alldeles färsk episod av den amerikanska nationalsporten wrestling och blev bjuden på en kopp kaffe av mig och Sofie. Sedan kom den gode Punch lagom till den spännande avslutningen där allt slutade i tårar och tragedi, i vanlig ordning.

Eftermiddagen spenderades på en promenad till apoteket så att Sofie-san kunde erhålla sin medicin för bihålorna och sedan till affären så att katterna Goomba och Marley kunde få sig ett skrovmål. På tal om det så blev middagen för dagen en ypperligt välsmakande wok med kyckling och nudlar. Akta er vad gott det blev. Nu sitter vi med mätta magar, jag framför datorn och damen har kastat sig in i det nya intresset stickning. Efter-maten-kaffet står och väntar =)

Inga explosioner, naturkatastrofer eller levande döda än, men likväl en dag som har fyllts med det där lilla fröet vi kan kalla för livet och imorgon är en ny dag med nya förhoppningar om falloutscenarion och mutantkrig.


When hell is full, the dead will walk the earth...
 

Tja tja bloggen!

Jodå. Även en vuxen man i en liten bygd som kopparberg kan ha en blogg. Men räds icke, detta kommer att bli en jättetuff och allmänt skithäftig sida med allt från filmer och spel till blocknycklar och hjärnsubstans. Här kommer ni att kunna hitta en fortgående historia som handlar om en zombie och hur hans liv (eller efterliv) tar nya vändningar när ett nytt virus gör att han återfår små fragment av mänskliga tankar och sympati. Där av namnet till bloggen "Stalking the dead". Ibland köper jag fantastiska spel till mitt PS3 och då tänker jag skriva om dom och rätt var det är har man sett någon halvtaskig splatterfilm från 70-talet, då kommer det en recension på den.
Sen får vi se vad som händer men ett par vardagliga anekdoter ska nog klämmas in också. Vad blev det för mat? Hur gjorde djuren? Kungarna av Kopparberg? Kommer Tvättbjörnen någonsin känna sig ren? Ämnena är många och jag har mycket tid och "Stalking the dead" har en massa plats för mina bokstäver.

Wooow... What a mansion!