Vart är solen?

Jag orkar inte ta mig för något alls idag känns det som.
  I den bästa av världar skulle jag nu på förmiddagen ha gett mig ut på en massiv promenad i solskenet, först till utkikstornet, sen en sväng till mor och avsluta hos Putte för en kopp kaffe. Men det finns ingen sol och ingen energi. Nåja... det får åtminstone bli en svängom på den lokala butiken så att jag kan köpa mera smör.


  Ve och elände.

Julstök och bakbök

Det är på håret. Men vi hinner. Vi har ännu en dag på oss att förbereda den första Julaftonen som skall äga rum i vårat eget hem. Det är mycket spännande och det känns stort på något sätt. Det är i vårat hem som, den tjugofjärde december, julkänslan kommer infinna sig när allt är pyntat, städat, bakat, lagat och möblerat.

  De två senaste veckorna har jag systematiskt städat och dammat, möblerat och planerat.

  I köket har Sofie raljerat med ballongvispen och rostfria bunkar. Jag tror att magi har skapats. 

  

Vi blev tillfrågade för inte så längesedan om vi inte kunde ha Julafton hemma hos oss i år. Och det ville vi ju förstås väldigt gärna. Och vi som hade en ganska spartanskt pyntad boning. Det fick det genast bli ändring på! 

  Fram med allt oanvänt glitter, upp med färgglada kulor och en stilla bön får lov att frammanas att Goomba kanske glömmer det ack så lockande, glittrande snöret som hänger runt spegeln i hallen. Han såg ut som en animekatt på amfetamin när jag pyntade.

STOPPA PRESSARNA!!!

  Jag var just ute i köket och smakade... Magi HAR skapats.

  Nu är det Jul igen. Med allt vad det innebär. Nu åker vi!

  

GOD JUL mina vänner där ute i den galna kylan!

Luciamorgon

Det här var inte så tokigt. En kopp kaffe, en grön filt och en mysig Marley på benen... Där gick gränsen tyckte hon nu när jag skulle krångla till det och skriva på datorn så hon hoppade in under bordet. Aha, där låg hennes favoritleksak också. En liten, trasig råtta.
  Nåja det är rätt fint ändå. Granen är tänd och likaså snöflingan i fönstret och Luciafirandet är i full gång på tv. Lennart jäkhel berättar emellan sångerna om vem Lucia var och varför vi firar och så vidare. Han har några rätt.
  Visste ni att, något jag tvivlar Lennart vet, Lucia i Italien kommer med presenter till snälla barn. Det är ju helt i sin ordning och är väl inte ovanligt. Lite som Jultomten, Påskharen och Julbocken. Men till elaka barn ger hon kolbitar. Tuff tant. Och sen allt med att inte flyttas av oxar, klara sig oskadd från brinnande bål och den självförvållande förlusten utav ögonen... Hon hade det inte lätt.
 
  Jaha... Nu sjunger Darin på Luciamorgon. Vad i helvete. Men fy fan... Hur ser han ut. Vad trött jag blev att känna mig i kroppen. Här har man tänkt att det skulle vara lite gemytligt att sitta i mörkret och bli inspirerad och så kommer det där kommersialiserade spektaklet och producerar tumörer i hjärnan på mig.

  Nu är han borta men det smutsiga känslan dröjer sig kvar. Jävla Darin.

The Walking Dead

Zombies som tv-serie! Fantastisk idé! The walking dead är dessutom riktigt bra och jag tror att om serien blir stor nog och kan fortsätta, kanske inte en evighet (akta sig för Lost), så åtminstone ett bra tag framöver så blir det här bättre än en zombiefilm på vissa plan. I en film får du till exempel nästan aldrig svar på någonting utan det blir mest en- och en halvtimmes försök till överlevnad och sen slutar det oftast med att allt går åt helvete i alla fall.
  I en serie som sänds vecka efter vecka kan vi, med lite tur och bra manusförfattare, lära känna och bry oss om karaktärerna. Förhoppningsvis kommer fler svar än vad som är brukligt i filmerna och så är det viktigt att det görs på rätt sätt så att det inte blir tråkigt. En del av det som är spännande med epidemifilmer är ju att man inte riktigt vet var det började och hur man ska klara av det. Men det är ju gjort så många gånger så nu är det god tid för en riktigt bra serie.
  För ett år sedan kom det en serie från England tror jag, som hette Dead set men den verkar inte slagit så hårt och fick lägga ner efter fem avsnitt. Det händer antagligen inte med Walking dead för den känns lite för påkostad och uppbyggnaden samt stilen smakar snyggt som Heroes och doftar klipphängare som Lost och effekterna är så bra det kan bli på tv.
  The walking dead är baserad på en amerikansk serietidning med samma namn och nu ska jag undersöka hur mycket det kan kosta för att skeppa hem ett antal till svedala.

Livet i allmänhet - Döden i synnerhet 

God morgon

Idag blev det lite sovmorgon. Kvart över åtta vaknade jag av mig själv för både Goomba och Marley låg i sängen och gosade istället för att göra en massa störande saker för att tvinga upp mig. Det var lite synd för jag missade de där mörka, sköna timmarna men jag tar dem imorgon.
  I dag ska jag hämta unge herr J vid skolan så vi kan hitta på något kul. Undrar om det är helt omöjligt att göra en snögubbe? Vi får testa.
  Men först! Mer kaffe och några, beklagligt, överkokta ägg.

Goomba

Marley

Goombarai!

Skön morgon idag igen. Det är väldigt trivsamt att vara vaken så här tidigt och inte göra något särskilt.
  Goomba kände att det var lite tyst och tråkigt för, vad jag gissar, två-tre timmar sedan och bestämde sig för att råda bot på sitt uttråkade tillstånd genom att hitta ett antal plastförpackningar, ni vet sådan där plast som brukar omfamna nya DVD-filmer, och gemytligt sitta och prassla med dem under sängen. Ett otroligt störande ljud om man planerar att sova, så vi fick helt sonika jaga rätt på de helvetiska plastprodukterna till kattens förvåning. Han undrade förmodligen vad vi gjorde uppe då. Goomba sörjer sina prasselprylar ungefär så lång tid det tar för mig och Sofie att nästan somna om igen. Då finner han sin leksaksmus som låter som en maracas... Toppen.
  Nåja, ingen större skada skedd. Alla är vakna och jag känner mig nöjd och glad över att ha hunnit läst lite i Torey Haydens "Spökflickan", mätt i sovrummet inför en ommöblering och fått igång en kanna kaffe innan klockan ens slagit sju på morgonkvisten. Det hör inte till vanligheten.
  Idag ska det bli helt tomt på golvet i sovrummet.

Bus, bus och åter bus.

Morgonstund med kaffe och trötta katter

För en timme sedan åkte Sofie-san till Örebro för att inleda första dagen på en utbildning som hon börjat. Då passade jag på att brygga en kanna kaffe och tända granen. En mycket bra idé. 

  Katterna ligger bredvid mig och sover vilket är väldigt uppskattat. Allt känns per automatik lite sömnigare och mjukt när det finns ett par katter som snarkar i närheten.  

  Jag kikar på nyhetsmorgon för att se om det hänt något spännande i världen. Arne Hegerfors talar om någon skidåkare så det verkar bli svalt på den fronten.

  Frukost bör skapas åt min hungriga vargamage. Det lutar åt äggröra och bacon men först en till kopp kaffe och lite morgongymnastik.

Frostbiten Fredag

Jag börjar med att säga, som så oändligt många andra medborgare, rackarns vad kallt och snöigt det är!
  Originaliteten flödar. Ni har säkert hört det tusen gånger redan. Men jag säger det för att jag gillar vädret just nu. Min garderob är så varm och skön på vintrarna så det är ett uppskattat inslag med kyla så länge det inte är slask.
  Igår var jag och unge Herr J ute och grillade korv i femton minusgrader till exempel. Det var en utmaning värdig överlevaren Bear Grylls, att få igång elden. Men vilken glädje och stolthet som infann sig när vi en halvtimma senare lyckades och kunde njuta av den varma brasan med en varsin korv i händerna.

I dag ska smutstvätten reduceras och senare i eftermiddag blir det en session i replokalen tillsammans med General och sedan blir det lite Idol. Jag håller stenhårt på Jay Smith.

En gammal bild. När håret gick långt ner på ryggen i sann hårdrocksanda.

Ulvar i fårakläder

  Jag tänker i allra största mån hålla denna sida partipolitiskt oberoende så att alla ska kunna läsa utan att bli förargade på grund av politik, det finns det andra forum för. Men detta inlägg får smyga runt lite i politikens upplysta korridorer.
  Jag är suppleant i kommunfullmäktige här i Ljusnarsberg och jag och ett antal av mina partikamrater, Sofie var en av dem, fick möjligheten att åka till Västerås på kommun- och landstingsdagarna för att lära oss om allt möjligt och lyssna på riktigt bra talare. Detta pågick i dagarna två och det skulle bjudas på mat under denna tillställning. I brist på bättre ord får jag kalla det för mat och för vissa människor är detta vad som skall in i munnen på daglig basis. Partiet jag representerar är Miljöpartiet och människorna jag refererar till är mina nationella partikamrater... Veganer och vegetarianer. För att vara diplomatisk och försöka hålla ryggen någorlunda fri, inför det jag kommer att skriva, måste jag säga att jag tycker att folk ska få äta och göra vad de vill.
  När vi skulle anmäla oss fick vi ett val. Till middag. Vegan eller fisk.
  Det är såklart inget fel på fisk och är det en lax så är det ju helt i sin ordning. Om man lindar in den i bacon.
  Så vi väljer fisk.
  Vi är sjuhundrafemtio personer på denna lilla kongress och jag skulle kunna sätta en slant på att minst femhundra av dem är veganer/vegetarianer för när lunchen skall serveras så är det inget man får välja. Vi serveras ett litet spett med något oidentifierbart tillsammans med en bulgursallad. Tilläggas ska väl att varken jag eller Sofie äter kolhydrater, vilket ungefär är det enda veganer äter.
  Det slår mig att jag kommer svälta ihjäl och jag viskar till Sofie "Vi är ju för fan vargar bland en massa får, vargar i fårakläder". Vi fnissar lite åt det och jag antar att jag måste testa detta lilla spett, det ser ända rätt så aptitretande ut. Som små friterade... pungkulor. Mums. Jag smakar en friterad pungkula och blir uppriktigt förvånad över den otroliga sensation som sker i min mun. Det är det absolut värsta jag ätit i mitt liv. Och då har jag testat oändligt mycket och är inte särskilt kräsen men jag kände att jag ville kasta tallriken i huvudet på den fruktansvärt otrevlige servitören.
  Vi gick raskt till ett fik där vi kunde äta en duglig sallad med skaldjur.

  När kvällen kom och det sista seminariet var klart, som var riktigt bra och fick stora applåder, så var det då dags för middagen: Fisk. Det var inte lax. Och absolut inte bacon. Men först skulle det serveras clam chowder till förrätt. Inte så dumt, tänkte jag. Det är en liten soppa som jag har hört skulle vara riktigt god. Det var väldigt synd att inte kockarna också hade fått den informationen. En sked av den tvättmedelsmakande substansen fick räcka och vi började således vänta på huvudrätten med låga förhoppningar, de här killarna och tjejerna kan nog ställa till det med ett par fiskpinnar.
  Ut kommer den vitaste fisk jag sett tillsammans med en tomatsalsa och potatiskaka, serverad av den svårslaget otrevligaste servitör jag mött. Natta som också var med, är stadigt gravid och hon var lite nyfiken på var fisken kom ifrån i och med att man som gravid kanske inte ska äta alla fiskar. Så jag frågade och fick till svar "Hur ska jag veta det" och ett hånleenden. Jag frågade en gång till och tänkte att han kanske kunde fråga köket men det blev samma svar och sen försvann han. Toppen.
  Natta ringde hem till sin man som fick kolla upp på internet hur det stod till med fisken, som var kolja, och den var inte farlig att förtäras. Till min förvåning var den god och mycket bra tillagad och den åkte fort ner i magen som var väldigt tom vid det här laget. Problemet är att jag baserar min kost på fett och proteiner och den lilla fiskbiten kunde bara tillgodose det ena av de två. Så kvällsmaten på hotellet fick bestå av ölkorv och små ostar.
  Morgondagen räddades av hotellfrukosten som inte blivit "veganiserad". Bacon. Ägg. Hemmagjord pastej.
  Liv och energi for genom kroppen och dagens seminarier gick som en dans och ett rejält tal av Maria Wetterstrand avslutade en riktigt bra helg (Förutom maten och servitören) men hemresan var välkommen.

  Vi är vargar och lejon. Inte får och kaniner. Men alla ska få rätten att välja vad de vill äta. Jag vill inte verka bitter men jag fick inte välja kött...

Svälten är sedan länge över

  Första sakerna först.
  Jag ber ödmjukt om ursäkt för den långa frånvaron. En smäll på de virtuella fingrarna är vad jag förtjänar. Men räds icke kära medmänniskor, jag tar en en gång till orda och jag börjar helt naturligt där jag slutade senast.
  Och vart var det? Jo, vid första riktiga måltiden som bestod av fett och proteiner. Nu, ett tag senare och ett fortsatt intag av mat som skulle passa vilken varg- eller lejonmage som helst kan jag gladeligen presentera lite resultat. Det blir nog de enda resultaten om det på Stalking The Dead eftersom jag har jobbat med Sofie, på den gemensamma sidan om just sådana saker. (Hör av er om ni är intresserade av adressen). Men jag lovade ändå att skriva siffrorna om hur det fortskred.

Då: 115 kg.
Nu: 109 kg.

Då: 125 cm runt magen.
Nu: 120 cm runt magen.

Då: 111 cm runt midjan.
Nu: 107 cm runt midjan.

Då: 143 cm runt bröstet.
Nu: 120 cm runt bröstet!

Jag är mycket, mycket nöjd. För jag vet att detta kommer att fortsätta tills jag blir precis så i kroppen som jag önskar och under tiden mår jag bara bättre och bättre.

Det slutgiltiga målet?

Ett verktyg för den gamla skolans tvättstugor!

En studie i hunger: Dag 7

Det blev bara sex dagar av fördömda soppor och shakes. Det blev omöjligt för mig att få i mig substansen. Det är lite synd men på samma gång oändligt skönt. Jag åt mitt första riktiga mål mat igår kväll som fick bli en omelett med ypperligt välsmakande ingredienser. Viktminskningen blev ändå fem kilo och det är en bra början. För detta är inte slutet för superkurernas tid. Jag och Sofie ska testa att inte äta kolhydrater. LCHF, är det något som känns igen? Jag tänker inte skriva mycket om det här. För det ändamålet har jag och Sofie slagit ihop våra kontor och skapat en gemensam blogg om vår mat, hälsa och liknande.





Torbjörn komde förbi...
Han såg god ut...
Jag ätade honom...
Han var god...

En studie i hunger: Dag 4

  Fyra dagar... Det känns som en evighet. I huvudet har säkert hundra smakfulla och lockande recept rusat omkring under dessa dagar av hård diet. Hjärnan och smaklökarna skriker efter riktig föda. Och vilken fest det blir när första måltiden ska intagas. Men tills dess blir det en till fördömd soppa.
  Idag gick jag och hämtade Mr J vid skolan och den unge herrn behövde ett mål mat under vistelsen hos mig denna eftermiddag. Tankar om att laga mat fick läggas på hyllan i ren självbevarelsedrift så vi gick till ICA och köpte en liten micropizza. Just som vi kom fram till porten på huset så fick jag ett sms som berättade att jag hade ett paket att hämta ut på ICA som vi precis hade varit vid. Jag kände mig aningen missnöjd eftersom jag specifikt hade begärt att mitt fina paket skulle levereras till dörren. Men det var inte hela världen. Motion är bra och efter att ha spelat lite tvspel och en omgång kort så gick jag och Sofie, efter att vi lämnat Mr J, för att hämta paketet.
  En stor låda fylld med makaber lekfullhet. Filmen Day of dead (Både originalet och nyinspelningen) och Dead Rising 2!
  Jag har sett ett fenomen på Youtube där nördarnas konungar och drottningar lägger upp filmer när de öppnar den här typen av produkter så jag bestämde mig för att också göra en sådan. Synd bara att det blev en dag under dieten så att hjärnan och munnen inte vill kommunicera fullt ut. Sofie drog dock igång kameran och vi gjorde en liten filmbit som kommer upp här. Förmodligen imorgon.

En studie i hunger: Dag 3

  Nu är den tredje dagen av hunger påbörjad. Frukosten bestod av en shake med vaniljsmak. Det är en utav de godare smakerna enligt mig. Men magen kurrar i ett jämt tempo. Det kan den få göra hur mycket den vill, nu är det jag som bestämmer. Till lunch skulle jag vilja äta en kycklingsoppa

  Igår bestämde jag mig för att pigga upp denna självförvållade fasta med... (trumvirvel)... Dead Rising 2 - Outbreak Edition! Den ligger nu på posten på väg till sin nya husbonde och förväntas anlända imorgon. 

  Nu väntar en dusch och sedan en uppfriskande promenad på de numera snötäckta gatorna  med min älskade Sofie-san.

  För att motivera mig själv ännu mer ska jag berätta i siffror hur stor jag är nu och uppdatera om en vecka och se skillnaden. 

Vikt: 115 kg

Midja: 111 cm

Mage, runt navel: 125 cm

Bröst: 143 cm

En studie i hunger: Dag 1

Jag och Sofie har påbörjat Cambridgekuren. Ett krig mot övervikten har inletts. Shakes, soppor och en grötliknande substans är våra vapen. Våra hjärnor och psyken får figurera slagfält.
  Imorgon kommer jag att skriva alla mina siffror på denna sida för allmänheten att beskåda och förhoppningsvis se trivsamma resultat.

Happy Halloween

  I lördags var det fest. Det kändes igår. Men det var det värt. Jag är fantastiskt nöjd med min sminkning, och alla andras med för den delen. Jag var levande död. En blodig, hjärndöd och dansande zombie! När jag tänker efter så höll jag mig i karaktär långt in på söndagen (inget dansande dock) på grund av den imponerande mängd alkohol som lyckades hitta in i min kropp. 

  Gårdagen fick gå i födans tecken. Det var nämligen den sista dagen jag och Sofie åt mat på ett tag framöver. 

  

 Jag fick inte äta upp mina vänner så då fick det bli popcorn... of the dead

Film rakt in i PS3

  Vad är nu detta!? Levererar dom kultur rakt in i min maskin? Utan att blinka? 

  Det var inte dåligt. Jag har hört legenderna om hur de amerikanska användarna av Playstation Network, redan för länge sedan fick möjligheten att ladda ner en tjänst som innebar att man kunde streama filmer och på ett ögonblick få se sina hjältar uppenbara sig på tvskärmen.

  Nu har den tjänsten alltså funnit sin väg till det teknologihandikappade världsdelen Europa. Men vi är vana. Så har det alltid varit. Vi är alltid sist när Japanerna sitter och myser med de senaste tvspelen och sen får Amerika sin del av kakan och till slut (om vi har tur) får vi bleka svenskar gotta i oss de digitala smulorna. Men ibland kommer det man väntar på och ikväll hade jag äran att se den första versionen av "Alice i underlandet" anno 1903. Nittonhundratre... Smaka på årtalet. Det är över hundra år sedan. 

  Den är underligt nog inte så olik Tim Burtons tappning förutom att den från 1903 är tio minuter lång och Chessur/Cheshire spelas i den äldre av en riktig katt.

  

  

 

   Sedan ska jag se en Sydkoreansk skräckfilm från 70-talet som erbjuds på den fina tjänsten.

Grå Tisdag

Vilken skadeskjuten, haltande och blödande Tisdag.

  Det är oändligt grått ute och i luften ligger fukten kall och ogästvänlig. Jag inbillar mig att det är så här en riktigt dålig dag i Polen ser ut. Det är tyst, allt står stilla. En enda långsam bil har åkt förbi fönstret och husen är döda. Inga ljus eller ens någon katt som rör sig i ett fönster. Våra katter tycks också vara påverkade av det ruggiga vädret på utsidan och verkar inte vilja göra några hyss alls idag.

  Jag munnar på en kopp kaffe och smakar på några pepparkakor under tiden jag tittar ut över den postapokalyptiska scenen utanför köksfönstret. 

  Vad ska det bli av denna Tisdag...

  

Red Dead Redemption: Undead Nightmare

Men se där! En sådan utomordentligt trevlig nyhet!
  När jag för ett par timmar sedan skulle se vilka nya tillägg, demon och produkter som  hade hittat in på den virtuella marnadsplatsen Playstation store så blev jag glatt överaskad av Undead Nightmare. Detta är alltså en expansion till det mycket beroendeframkallande sandlådespelet  Red dead redemption, som introducerar mängder och åter mänder av zombies i Red deads annars så levande vilda västern.
Jag har bara hunnit med några uppdrag men detta blir med all säkerhet en mycket angenäm upplevelse.
  Tack Rockstar!

       

Det ska börjas i tid mina vänner

Ikväll åkte glöggen och pepparkakorna fram. Det var dock inte den mest välsmakande glöggen. Då hade vi haft Blossa i kopparna men det gick bra ändå. Det är ju ändå årets första lilla tjuvstart på julfikeriet.
  Nu måste snart julsakerna fram. Granen skall bli fylld av fina saker. Fönster ska lysas upp av vintriga lampor och katterna bör lära sig att ha små tomteluvor på sig.
  I år ska nog pyntet upp en vecka innan första advent.
  Min käre Mor har förmodligen haft åsikter om hur tidigt man ska sätta upp julsaker och jag skulle tro att hon har försökt att hindrat mig genom att säga att man tröttnar på granar, ljus, glitter, fina saker och att man ska bli så pass galen på allt som har med jul att göra så det ska kännas ljuvligt och skönt att kasta ut allt, sekunden efter nyåret. Jag tröttnar uppenbarligen aldrig. Och det är mörkt. Då måste man tillsätta ljus.

Här är vår anrika gran. Snart, väldigt snart kommer den upp från de mörka, kalla gångarna i källaren.



Vilka trevliga produkter

När man tittar omkring i detta evinnerliga hav som kallas internet finner man då och då helt fantastiska prylar som pockar på ens uppmärkasamhet. Hur kan man till exempel säga nej till en blodpåse med rödfärgad energidryck eller en grönfärgad vätska i en liknande påse fast istället för mänskligt blod ska det föreställa zombieblod. Jag kan då rakt inte värja mig!

           

Ett måste för skräckmaraton.