Jag gick dit med relativt låga förväntningar. Det är ju ändå den tredje filmen i serien och hur mycket mer kan man klämma ur de dammiga gamla leksakerna? En hel del, visade det sig. Allt ställdes mot sin spets och filmen behandlade tunga ämnen som seperation, olika sorters kärlek och övergången från barn till vuxen.
En fantastisk scen där rå, primitiv dödsångest besegras får mig nästan att brista och alla hårstrån står upp på kroppen. Filmen är i vissa stunder väldigt hård och skrämmande och i andra väldigt skrattframkallande. Jag antar att barn inte ser samma sak som vuxna och jag hoppas att filmer av det här slaget undermedvetet bygger upp barns förmåga att förstå svåra känslor och hur man kan hantera dem.
Vem kunde tro att Toy story 3 skulle väcka känslor. Jag är glad att jag såg den och kan glatt rekommendera vem som helst att se den.
"To infinity and beyond"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar